Fåglar på safari
INBITEN fågelskådare eller inte – det är svårt att bortse från den fullkomliga palett av olika fåglar man möter under en safari i Afrika. Under vinterhalvåret finns också bekanta från Sverige på flyttning, som stenskvätta och fiskgjuse. Mest intressanta är kanske de släkten som inte alls finns i Sverige eller Europa. På den här sidan berättar vi något om de fåglar som man kan se på safari i östra och södra Afrika.
INFÖR en resa till Afrika rekommenderar vi den fågelintresserade att ta med sig en fälthandbok. För östra Afrika finns utmärkta Stevenson & Fanshawe Birds of East Africa, och för södra Afrika Roberts Bird Guide. Den senare finns också som utmärkt applikation för iPhone eller Android, och då finns även flertalet fågelläten med!
Den uråldriga träskonäbben är en sällsynt häckfågel i större våtmarksområden i Uganda och Zambia. En favoritföda är den stora lungfisken.
Bland vadarfåglar man kan se finns sadelnäbbstork (ovan), svart stork, afrikansk ibisstork, bronsibis och afrikansk skedstork.
Den afrikanska jacanan är vanlig i träskmarker. Dess vida fötter gör att den kan ta sig fram på flytande växter utan att sjunka ned.
Styltlöparen förekommer i våtmarker över stora delar av Afrika.
Den afrikanska saxnäbben finner man vid större floder som Chobe och Zambezi och i de större insjöarna i riftsystemet.
Änder som man kan se är rödnäbbad and, hottentotkricka och afrikansk dvärgand.
Rovfåglarna väcker ofta intresse, och på safari ser man inte sällan gamar som rüppelgam och örongam – den största av gamarna.
Den afrikanska tofsörnen är en medelstor örn som gärna uppehåller sig i galleriskogar utmed floderna i östra och sydöstra Afrika.
Pärlhönsen är karaktäristiska för savannen. Hjälmpärlhönan springer omkring i små flockar och för ett ganska rejält oväsen.
En familj fåglar som inte finns i Sverige är näshornsfåglarna. Markhornkorpen är tjäderstor, och livnär sig på ödlor och insekter.
Den sydliga gulnäbbade näshornsfågeln eller tokon är en av flera liknande arter. De uppträder ofta i par.
Det är troligt att du kommer att se dvärgbiätaren på safari. Den sitter på en gren mellan ekvilibristiska flygattacker mot olika insekter.
Den barkindade turakon är endemisk för Östafrika. Den äter frukt och har ett ropande läte.
Strutsen är världens största fågel och karaktäristisk för savannen. Här en somalistruts med blå hals.
Den rödstrupiga sporrpiplärkan ses ibland på Östafrikas savanner, särskilt i Masai Mara och Serengeti.
Den vithuvade buffelvävaren finns i Östafrika. Den har, liksom de flesta andra vävare, ett tjattrande läte.
Naturligt nog finns olika fågelarter i olika delar av Afrika. En fälthandbok är därför bra att ha med om man är intresserad. Här nämner vi några av de vanligaste i östra och södra delarna av kontinenten.
Bland de många vadarfåglar man kan se finna krontrana – som också är Ugandas nationalfågel – den enorma goliathägern, svarthuvad häger, svart häger och skuggstork. Den senare heter på Afrikaans hammerkop, då den har en karaktäristisk huvudform som påminner om en hammares huvud. Bland andfåglarna är nilgåsen vanlig vid sjöar och flodbäddar. Den är släkt med vår gravand. Andra simfåglar man kan se är rödnäbbad and, hottentotkricka och gulnäbbad and.
Vanlig i nationalparkerna är den afrikanska vitryggiga gamen. Bland de egentliga rovfåglarna finns savannörnen – en släkting till kungsörnen – den stora stridsörnen, den svartbröstade ormörnen och gycklarörnen, som är en mycket skicklig flygare. Den har kort stjärt, vinklade vingar och mycket skarp syn. Karaktäristisk för savannen är den långbenta sekreterarfågeln, en rovfågel som spatserar kring i närmast komisk stil på höga ben. Den livnär sig på ödlor, ormar och större insekter.
I torra områden finner man många hönsfåglar, som gulstrupig frankolin (den har ett högljutt, skärande läte, som är en effektiv väckarklocka!). Andra hönsfåglar, som sätter sin prägel på savannen, är hjälmpärlhönan, som ofta springer i flock, och dess större släkting gampärlhönan, som finns i östra och norra Kenya, Somalia och Etiopien. Pärlhönsen är också omtyckta för sitt kött. I torrare områden ser man ofta flyghöns, som samlas vid vattenhål för att fylla bröstfjädrarna med vattendroppar, som de sedan transporter långa sträckor till sina ungar.
HELSVARTA STRANDSKATOR VID DE HOOPS NATURRESERVAT I SYDAFRIKA
Bland vadarfåglarna finner man i sjökanter ofta styltlöpare och skärfläcka. På savannen ser man den vita kohägern bland bufflar och elefanter. Andra vadarfåglar som ses på savannen är den stora koritrappen. Det finns många olika vipor som smedvipa, kronvipa och sporrvipa. De tillhör alla familjen Vanellus, som vår egen tofsvipa, och uppträder ganska likt den. Vid södra Afrikas kuster kan man se den helsvarta strandskatan.
När vi sedan kommer till duvorna kan vi se palmduva, smaragdfläckduva – vars kuttrande, fallande sång rullar vida kring på savannen. Du kan se den fina lilla Fishers dvärgpapegoja, särskilt i norra Tanzania och södra Kenya. I Uganda finnns grå jacko eller grå papegoja. Den förekommer också i Kakamegareservatet i västra Kenya. Bland de färggranna turakoerna finns chans att se bland annat Livingstones turako. De är alla gröna på grund av ett kopparpigment i fjäderdräkten. Det finns också den gråvita barkindade turakon. Samtliga är fruktätare.
Senegalsporrgöken liknar en kopparfärgad, rufsig skata, och man ser den ofta hoppa kring på buskar och göra korta flygturer mellan dem. Dess sång består av ett antal snabbt upprepade, fagottlika ho-ho-ho-ho-ho-ho-ho i fallande skala, och är ett mycket karaktäristisk ljud i landskapet. De ugglor man då och då ser på safari i savannlandskap är mjölkuv, pärlsparvuggla och afrikansk fiskuggla. På kvällarna (särskilt på nattsafari i bil) ser man ofta någon av de olika arter av nattskärra som finns här. Musfåglarna är endemiska för Afrika (dvs de finns bara här); de klättrar som möss i träden och flyger som små fasaner med sina långa stjärtar.
MALAKITKUNGSFISKARE I PAPYRUSVASS. RUBONDO NATIONALPARK, TANZANIA
Kungsfiskare av olika slag kan man knappast missa under en safari. Det är bland annat malakitkungsfiskaren, som uppehåller sig vid vatten. Annars är flera specialiserade på insekter och finns på svavannen, som gråfiskaren, den gråhuvade kungsfiskaren och savannkungsfiskaren. Det finns flera olika arter av biätare, den man kanske oftast ser är dvärgbiätaren. Den lilabröstade blåkråkan är en tydlig färgklick på savannen. Ibland ser man även denEuropeiska blåkråkan. Den Afrikanska härfågeln påminner om den Europeiska, fastän den är något mörkare i fjäderdräkten. Bland större tättingar kan man i familjen hackspetter se nubisk spett, olivspett, kardinalspett och afrikansk dvärgspett. I Sydafrika finns den grå markhackspetten.
Här är naturligtvis inte möjligt att beskriva alla de mindre fåglar man möter på savannen, men låt oss i alla fall nämna några av de mest karaktäristiska. Den rödnackade savannlärkan är en av dem, den vithuvade kamvingesvalan en annan, liksom den gulstrupiga sporrpiplärkan. Den Afrikanska sädesärlan eller broklärkan är skojig att se; den är något större än vår egen sädesärla, och beter sig nästan exakt som den. Man känner så väl igen den vippande gången och de små snabba flygturerna efter någon insekt!
Bland övriga fåglar av intresse kan nämnas olika bulbyler, som ofta har vacker sång, rosentörnskatan likaså. Den senare återfinns endast på riktigt torr savann i Östrafrika. Andra savannarter är fiskaltörnskata, gråtofsad hjälmtörnskata, vitbrynad trädnäktergal och vitbrynad snårtrast. En svensk långflyttare är stenskvättan, och bland de mindre fåglarna finner man gulbröstad apalis, strupfläcksbatis och Afrikansk paradisflugsnappare. Ni kan också se olika solfåglar – Afrikas motsvarighet till kolibrierna – som smyckesolfågeln, och, på högre höjder i Tanzania och Kenya, den gyllene solfågeln.
STÖRRE MASKVÄVARE, SOUTH LUANGWA, ZAMBIA
Andra mindre tättingar är afrikansk gul glasögonfågel, helenaastrild, violbukad granatastrild, dominkaneränka, röd respektive gul biskop och många olika vävare. Av de större buffelvävarna finns en vit och en svart art. Det finns många arter av gula vävare, en del med svart huvud eller ögonrand. Det finns en rödnäbbad oxhackare som mest tyr sig till boskap och mindre hovdjur, medan den gjulnäbbade föredrar bufflar och noshörningar. På savannen finner man många färgskimrande så kallade glansstarar, som är nära släkt med vår egen stare, vilken ju också har glänsande fjäderdräkt i häckningstider: Hildebrandts glansstare, trefärgad glansstare, Rüppells glansstare och den rödlila ametiststaren.
Vi har inte ens nämnt några sångare, och inte heller skäggökarna. Det får bli när vi väl kommer ut på safari!